This pain is just to real!

Känns extremt mkt nu.. Alla tankar finns där å ja vet inte hur länge ja orkar längre.. Ja tycker absolut inte synd om mej.. Men nu börjar d bli lite väl mkt.. Ja tycker att allt händer mej.. E d inte IBSen, panikångesten lr depressionen så e d kompisar som sviker, har ursäkter lr ljuger.. Å e d inte dom så e d en massa drama.. Å nu.. D värsta.. Min pappa, som har cancer i ena njuren.. Ugh, ja vet inte va ja ska göra längre.. All min energi e borta..



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: