Reality sucks!

Trodde att allt skulle bli bra igen när ja fått gråta ut.. Guess what, i was wrong. Mår fortfarande som ja gjorde när ja skrev d andra inlägget..  Ja har tillåme ursäkter när folk faktiskt vill va me mej :/ Ja e trött på allt typ, på min tarmsjukdom, på panikångesten. Ja lever i min egna lilla värld för min verklighet e ett helvete! Å d e ingen av dom ja brukade va me som har insett hur jävla dåligt ja mår! Hur jävla mkt ja vill börja skada mej själv igen. Men tro fan att ja vill d när ja blir påhoppad för saker ja inte gjort, att folk kallar mej hora, slampa, anorexiabarn, spöke m.m. Att folk ignorerar mej å skrattar åt mej. Ja, ja har ätstörningar å ja vet att ja e extremt vit! Tänk om d fanns nån som verkligen ville lyssna, som ja kunde berätta allt för.. Å då menar ja verkligen allt! Får väl gå in i min egna lilla värld igen å stanna där! :(


Im still fucking hurting!




Kommentarer
Postat av: Krille

Du är inte ensam ;)



Led själv av panikångest / oro & stress samt fick IBS diagnostiserat av läkare för ett par år sedan.



Jag övervann min ångest tillslut genom att ta tag i mitt liv och koncentrera mig på sådant som fick mig att må bra, ta tag i sådant som gjorde mig dålig.



Jag sa upp mig från mitt jobb, bytte ut mina vänner och sökte hjälp. La min tid på sådant som är roligt och som gör mig på bra humör, och nu efter 1,5år sedan jag slutade träffa läkare / psykolog så är mitt liv bra igen :)



Kan lova att mina besvär med IBS´n har minskat kraftigt sedan jag slutade må dåligt, för IBS påverkas faktiskt mycket av humöret och kroppens aktivitet. Om man ofta är orolig / ängslig eller har ångest så tar magen nästan mest stryk av alla organ i kroppen.



Så dra inte alla killar över samma kam, de mår också dåligt :)

2010-01-10 @ 03:51:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: